Deprimerad
Redan imorse så var mitt lilla huvud kaos.
jag har komit in i en period igen då jag tänker och funderar på väldigt mycket saker, till och med saker som inte ens har med mig och göra. och ju mer jag tänker ju mer värdelös känner jag mig.
jag bryr mig på tok för mycket om alla andra, men jag har ändåså ingen ork att hjälpa och stötta mina nära och kära som jag hade önskat. jag har inte ens energi att knappt ta mig ur sängen, jag har ingen energi och bry mig och min stökiga lägenhet, jag har ingen energi och bry mig om mina betyg, jag orkar inte ens bry mig om vad som kommer hända med min framtid. jag orkar verkligen ingenting längre. jag kan inte längre sova normalt.
jag lägger mig tidigt men jag somnar runt 2 tiden varje natt, och vaknar 5 gånger per natt.
jag känner mig helt jävla utsliten åt alla håll och kanter. jag har hamnat i ett lerigt dike, och hur jag än vill och förösöker ta mig upp så glider jag bara ner igen. verkligen allt går i mot mig just nu, känner mig inte älskad, känner mig fulast på hela jorden, känns som jag inte kan göra någonting, jag är värdelös helt enkelt.
och allt detta tänkande startade med att jag fyllde 19 år, vet ni vad ? jag fick TVÅ samtal den dagen.
det var ifrån min kusin och min Farmor som ringde och grattade mig, hur tror ni det kändes?
jag har en stor familj, men tydligen så måste det har vart jävligt svårt och ringa ett litet jävla samtal.
är så ledsen så vet varken ut eller in, maskrosbarn, ja det är jag det! här har ni mig
